Dagen har hittils varit ganska seg, och mitt humör har varit som en riktigt backig berg- och dalbana. Ena stunden är jag hur glad som helst, som sedan bara helt plötsligt kan ändras till depp,depp och lite mer depp. Life sucks, typ så.
Just nu är mitt humör helt okej. Fick ett gråtanfall förut för att allt bara kändes skit. Jag vill må som jag gjorde förr, då det inte fanns några problem. Jag förstår inte varför jag gör såhär mot mig själv, varför jag gick såhär långt. Nu är jag fast, fast för alltid. Känns det som. Men jag ska ta mig ur. Jag vill inte utveckla denna störda sjukdom så långt att jag hamnar på sjukhus, för det är det fan inte värt det. För att se ut som ett benrangel är väl inte attraktivt?
Det sjuka är att jag vill vara det. Eller, jag vill vara smal. Men det är jag väl redan? Nej, inte tillräckligt. Jag har för tjocka lår,armar,mage. Det finns nog många som bara vill smälla till mig och säga vafan ge dig nu! Ät och håll käften. Men det är där problemet uppstår. Det är inte bara "att äta". Maten har blivit en fiende, en elak sak som bara gör mig tjock. Ligger där på tallriken och skrattar, hånar mig. Äter jag, känner jag mig som en fet flodhäst. Äter jag inte, ler den korkade Stina, eller vi kan kalla henne Ina, och känner sig stolt. Ina vill inte äta, Stina vet att det är livsnödvändigt och vill. Men tyvärr har Ina störst makt.
Men Ina ska förgöras. Hon ska inte få finnas där och bestämma. Nu ska jag börja kampen mot henne, och jag ska vinna.
Anledningen att jag skriver så öppet om detta är för min egen skull, och för andra som kanske har samma problem. Detta är lite som en dagbok, så jag hoppas på att jag ska må bättre av att skriva av mig.
Jag vill bara må bra och vara lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar