Blev frukost tillsammans med en annan behandlare vid namn Anders och en till ny patient som också började igår. Då kanske det inte bara är jag som känner mig bortkommen och obekväm. Vi som är nya får inte äta med de andra patienter än, riktigt varför vet jag inte men tycker det är skönt att slippa det.
Känner mig mycket mätt men nästa mål ska intas redan om 45 minuter.
Blir nästan gråtfärdig när jag ser patienter från heldygnsvården köras i rullstolar. Att en sjukdom kan ta över ens liv så oehört mycket att man riskerar att dö.
Detta får mig att reflektera, tänk om jag inte sökt hjälp? Hur lång tid hade jag haft kvar innan jag skulle hamnat i rullstol? En månad till hade nog räckt. Fy fan alltså. Är glad att ha tillgång till den här hjälpen, skulle aldrig i mitt liv klara det på egen hand.
Två bilder från värmerummet som man tyvärr bara får vara inne i 30 minuter. Skulle gärna vila där mycket längre. Och det som är så störande är att alla värmefiltar och soffor är upptagna så det finns bara fåtöljer kvar. Blä säger jag bara, vill hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar